Jag är kär!
Ok, så jag har funnit mitt livs kärlek. Petra har en kusin som heter Fredrik och är hur gullig som helst! Vi (Jag & P) var på stan med hennes kusiner som var uppe från Skåne och hälsade på. Killen springer runt med mig på stan och de andra går på andra affärer, sedan möts vi upp på stockhome och han köper choklad till alla oss tjejer. I swear han är jättegullig! Synd bara att jag får vänta 6 år innan vi kan gifta oss ;)
Igår köpte vi en garderob på Jysk, när vi skulle bära upp den i trappen hade vi lite otur med tänkandet, så vi bar den på osmidigast möjligt sätt vilket resulterade i att vi låg mitt i trappen med garderoben och garvade så att jag höll på att pinka ner mig. Skruvade ihop den idag vilket gick relativt smärtfritt med tanke på att det är jag. Enda egentliga problemet uppstod när vi skulle skruva på dörrarna, och gångjärnen satt helt fel!! Petra håller i dörren medan jag ska skruva och när jag när 3:e gångjärnet (det längst ner) utspelar sig följande dialog:
Maria utbrister: Det är ju för fan inte ens nära!
Petra: Men... Kan vi inte byta plats och sätta den på andra sidan då?
Maria: Men det går ju inte då blir den ju upp och ner...
Petra: ...
Maria: Amen vi skruvar ihop de två översta sen får vi flytta den nedersta.
Petra: Ok
Vi skruvar fast dörren och lyfter på den andra.
Maria: Men vad i, det är ju inte ens nära!!!! (1:a gångjärnet)
Petra: men ska vi inte byta plats då?
Maria: Amen vi gör som med förra, vi får flytta.... eehhh... vänta nu...
Petra: Nu provar vi byta
Vänder upp och ner på dörrarna och byter sida, sitter som ett smäck.
Maria: Öh i had a blonde moment there ok?!
Sedan skruvade vi vidare sjungandes på uppsidedown your turning me
I övrigt blev det pulkåkning, bio och OS i helgen. -15 är lite tufft dock för pulkåkning och -27 en dag på stan likaså, men jag lever!
Nä nu ska jag fokusera på OS och se när vi tar guld!
Saknar er alla därhemma, PÖSS
Igår köpte vi en garderob på Jysk, när vi skulle bära upp den i trappen hade vi lite otur med tänkandet, så vi bar den på osmidigast möjligt sätt vilket resulterade i att vi låg mitt i trappen med garderoben och garvade så att jag höll på att pinka ner mig. Skruvade ihop den idag vilket gick relativt smärtfritt med tanke på att det är jag. Enda egentliga problemet uppstod när vi skulle skruva på dörrarna, och gångjärnen satt helt fel!! Petra håller i dörren medan jag ska skruva och när jag när 3:e gångjärnet (det längst ner) utspelar sig följande dialog:
Maria utbrister: Det är ju för fan inte ens nära!
Petra: Men... Kan vi inte byta plats och sätta den på andra sidan då?
Maria: Men det går ju inte då blir den ju upp och ner...
Petra: ...
Maria: Amen vi skruvar ihop de två översta sen får vi flytta den nedersta.
Petra: Ok
Vi skruvar fast dörren och lyfter på den andra.
Maria: Men vad i, det är ju inte ens nära!!!! (1:a gångjärnet)
Petra: men ska vi inte byta plats då?
Maria: Amen vi gör som med förra, vi får flytta.... eehhh... vänta nu...
Petra: Nu provar vi byta
Vänder upp och ner på dörrarna och byter sida, sitter som ett smäck.
Maria: Öh i had a blonde moment there ok?!
Sedan skruvade vi vidare sjungandes på uppsidedown your turning me
I övrigt blev det pulkåkning, bio och OS i helgen. -15 är lite tufft dock för pulkåkning och -27 en dag på stan likaså, men jag lever!
Nä nu ska jag fokusera på OS och se när vi tar guld!
Saknar er alla därhemma, PÖSS
Uppsalabo
Jaha, då var man uppsalabo. Vaknade idag och trodde jag sovigt 100 år minst. Sov som dåligt hemma innan jag åkte. Känns fortfarande konstigt, men ändå kul. Jag kan inte beskriva hur glad jag är att Petra är här. Utan henne skulle det inte gå. Ligger just nu och väntar på duschen sen ska vi fixa frulle -> kolla film -> dra ner på stan -> åka på chili och kolla soffor.
Var en snabbis på IKEA igår och inhandlade vissa förnödenheter, tyvärr fanns inte garderoben så jag får leva kappsäck tills nästa vecka. Men det går finemang.
Oj nu blev duschen ledig!
Var en snabbis på IKEA igår och inhandlade vissa förnödenheter, tyvärr fanns inte garderoben så jag får leva kappsäck tills nästa vecka. Men det går finemang.
Oj nu blev duschen ledig!
Dagen D
..närmar sig med stormsteg. Typ imorgon är det dags. Känns fortfarande helt overkligt på något vis.
Mitt huvud är typ lite blankt för en gångs skull, vet inte vad jag ska tänka och tycka riktigt. Kommer sakna alla stunder med stort S. Typ Butt-on. Och alla människor, ni vet väl att ni betyder massor för mig och att jag alltid kommer finns nära om än några fler mil bort. Tro inte att ni blir av med mig så lätt ;)
Nä, måste nog försöka ordna allt här hemma... Hemma. Hemma :( Inte så länge till. Jaja mot nya mål och bragder antar jag. Hemma är nog alltid hemma på ett sätt ändå.
Kommer att sakna er, ingen nämnd ingen glömd. Ni vet vilka ni är.
Mitt huvud är typ lite blankt för en gångs skull, vet inte vad jag ska tänka och tycka riktigt. Kommer sakna alla stunder med stort S. Typ Butt-on. Och alla människor, ni vet väl att ni betyder massor för mig och att jag alltid kommer finns nära om än några fler mil bort. Tro inte att ni blir av med mig så lätt ;)
Nä, måste nog försöka ordna allt här hemma... Hemma. Hemma :( Inte så länge till. Jaja mot nya mål och bragder antar jag. Hemma är nog alltid hemma på ett sätt ändå.
Kommer att sakna er, ingen nämnd ingen glömd. Ni vet vilka ni är.
3 dagar kvar
Sen bär det av, hur mysko som helst.
Nåjo, utgång igår. Mycket roligt, jazzade runt på dansgolvet som en mupp och hade allmänt trevligt.
Idag har jag tagit det mycket lungt. Vaknade vid 9:00 och fixade smarrig smoothie frulle. Sen bänkade jag mig i soffan framför Pirates of the Carabiean eller hur det nu stavas, somnade givetvis dit men det var ganska mysigt.
Börjat packa, lillväskan är redan full med endast träningskläder :S Voi voi. Vet inte hur jag ska lyckas med detta men men vi får la se. Sen gick jag på prommis med mamma i govädret, sjukt fint idag.
Brorsan kom på idag för 5e gåmngen att han kunde ju komma på hojsemester och hälsa på. Like överaskad av sin egna bra idé blev han även denna gång som tidigare :)
Ikväll är det middag med mommo, morbror tomas och brorsan.
BRA HEJ
Nåjo, utgång igår. Mycket roligt, jazzade runt på dansgolvet som en mupp och hade allmänt trevligt.
Idag har jag tagit det mycket lungt. Vaknade vid 9:00 och fixade smarrig smoothie frulle. Sen bänkade jag mig i soffan framför Pirates of the Carabiean eller hur det nu stavas, somnade givetvis dit men det var ganska mysigt.
Börjat packa, lillväskan är redan full med endast träningskläder :S Voi voi. Vet inte hur jag ska lyckas med detta men men vi får la se. Sen gick jag på prommis med mamma i govädret, sjukt fint idag.
Brorsan kom på idag för 5e gåmngen att han kunde ju komma på hojsemester och hälsa på. Like överaskad av sin egna bra idé blev han även denna gång som tidigare :)
Ikväll är det middag med mommo, morbror tomas och brorsan.
BRA HEJ
Jag har nära till skratt & gråt
Jag är en människa som oftast bär mina känslor utanpå. Vem som helst som känt mig i mer än en vecka kan vanligtvis på 10 meters avstånd bedömma vilket humör jag är på. Oftast (vill jag iallafall tro) är jag på ett ganska bra humör, skojjar och skrattar gärna men kan också vara allvarlig och en männsika som verkligen ställer upp och finns där. Vill jag tro iallafall, och jag strävar efter att vara så. Men någonstans gör min öppenhet och ärlighet också att jag har nära till gråt och lätt blir sårad, eller illa berörd. Av folk som jag inte ens behöver ha sett tidigare i hela mitt liv.
För snart ett halvår sen var jag verkligen nere i skoskaften och hade ingen aning om hur jag skulle ta mig upp igen, jag visste bara att jag måste det. På ett sätt eller annat. Det kändes omöjligt. Helt absurt att jag någonsin skulle vara lycklig igen, glad visst, men lycklig? Icket. Jag tog mig upp, helt oväntat när jag minst anade det och kände återigen en harmoni i mitt liv. Den harmonin finns kvar idag men jag uptäckte att jag har ärr, som kanske aldrig läker. Men jag har upptäckt dem nu, så kanske en dag kan jag läka dem helt. Jag måste bara våga.
Anledningen till att jag skriver det här väldigt öppna och tja filosofiska inlägget är för att det är just där mina ärr sitter. Jag har blivit rädd för att prata, och berätta, rädd för att jag ska säga fel sak eller på fel sätt... Eller egentligen är det inte det jag är rädd för, egentligen är det konsekvenserna av att säga något "fel" eller på "fel sätt" till någon, som inte förstår helt enkelt.
Jag vill inte vara rädd för att prata, för att säga vad jag tycker och tänker. När jag är rädd så tänker jag för mycket och pratar för lite, då kommer saker ut fel. Det låter lite konstigt, men oftast är det bättre att prata, bolla, och tillsammans få förståelse för något.
Just nu känner jag mig lite identitetslös, "Hej jag heter Maria och ja, jag gör ingenting" det är inte roligt. Men förhoppningsvis så kommer jag att resa mig ur även den askan snart, och belive me jag är redo för det. Jag vill bara ha någon att göra det med. Låter lite patetiskt jag vet, det är inte så att jag tar första bästa, men finns verkligen den rätta för mig? Det återstår att se :)
För snart ett halvår sen var jag verkligen nere i skoskaften och hade ingen aning om hur jag skulle ta mig upp igen, jag visste bara att jag måste det. På ett sätt eller annat. Det kändes omöjligt. Helt absurt att jag någonsin skulle vara lycklig igen, glad visst, men lycklig? Icket. Jag tog mig upp, helt oväntat när jag minst anade det och kände återigen en harmoni i mitt liv. Den harmonin finns kvar idag men jag uptäckte att jag har ärr, som kanske aldrig läker. Men jag har upptäckt dem nu, så kanske en dag kan jag läka dem helt. Jag måste bara våga.
Anledningen till att jag skriver det här väldigt öppna och tja filosofiska inlägget är för att det är just där mina ärr sitter. Jag har blivit rädd för att prata, och berätta, rädd för att jag ska säga fel sak eller på fel sätt... Eller egentligen är det inte det jag är rädd för, egentligen är det konsekvenserna av att säga något "fel" eller på "fel sätt" till någon, som inte förstår helt enkelt.
Jag vill inte vara rädd för att prata, för att säga vad jag tycker och tänker. När jag är rädd så tänker jag för mycket och pratar för lite, då kommer saker ut fel. Det låter lite konstigt, men oftast är det bättre att prata, bolla, och tillsammans få förståelse för något.
Just nu känner jag mig lite identitetslös, "Hej jag heter Maria och ja, jag gör ingenting" det är inte roligt. Men förhoppningsvis så kommer jag att resa mig ur även den askan snart, och belive me jag är redo för det. Jag vill bara ha någon att göra det med. Låter lite patetiskt jag vet, det är inte så att jag tar första bästa, men finns verkligen den rätta för mig? Det återstår att se :)
På upptäcksfärd...
Ok... På upptäcksfärd i uppsala och detta har än så länge resulterat i: Tror att jag mer eller mindre har ett jobb nu. Om intervjuaren säger "Ta nu inget annat innan jag pratat med dina referenser och vi gjort bakgrundskollen vi behöver göra" så måste han ju vara intresserad menar jag.
Japp, så då var det ju det där med boende, kan ju vara smart att kolla upp tänkte jag... Sufade runt lite och hittade en del intressanta grejjer så jag längde iväg några mail. Fick napp direkt av nån snubbe som flyttat till england och ja......... Det låter ju inte bara lite för bra för att vara sant. 3a på massor (och jag menar massor) av kvadrat... för 3400 pesetas i månaden. Jag efterfrågade lite bilder och här är några...
Jag menar WHAT THE FUCK?!??! Låter ju inte bara liiiite för bra för att vara sant. Ajja man måste ju kolla iallafall, antingen har jag just råkat halka på den fetaste räkmackan ever known to man. Eller mer troligt så är det buffel och båg! Men som sagt man kan ju se, börjar det osa om det hela så är det ju bara hoppa av. Är inte dum nog att börja skriva på nått/betala innan man vet bättre.
Nåjao, man kan ju alltid hoppas lite iallafall men tror inte man ska räkna med något som sådant. Imorgon blir det domkyrkan sen lite mera personal upptäcksfärd ;)
Nattinatt
