Ja... här trodde man att det var dags för ens eget lyckliga slut, vette tusan hur man fick det till det egentligen haha. Men det är väl den där dumma naiviteten och önskan kanske.

Inser, nu när jag för första gången i mitt liv fått mitt hjärta krossat att man kanske varit en idiot mot andra som fått det. Men men... man kan inte göra om bara gå framåt och tänka sig för nästa gång.

Har sagt det förr och säger det igen, jag önskar att jag vore dum... eller iallfall lite dummare, känns som att livet skulle vara mycket enklare då. Men det är ju sjukt att säga så också jag menar vilken j-la förolämpning egentligen. Mest handlar det väl om det där att när allt är tungt så vill man helst inte vara sig själv, man vill gärna byta med någon vem som helst egentligen, och för mig just nu så lockar dumhet hahaha. Nej altså förlåt för att jag är så störd för tillfället.

Har insett att jag nog aldrig gett cred nog till alla mina vänner som på alla sätt och vis är helt outstanding.

Vill bara ha bort den här känslan av att känna mig så grundligt lurad, komiskt nog vet jag inte om det är jag själv som lurat mig eller om det var han.

Jaja, man måste väl inse att man inte kan få det man mest av allt vill ha i livet varje gång - speciellt inte då man redan har så mycket (som man för tillfället är enormt otacksam för men jag ska va heter det "make up for that later").

Och för dem som läser det här sorry om jag verkar deppig eller helt out there. Det är så ibland, I'll get over it utan tvekan, men det måste få göra ont och snurra på i huvudet också :)