Tror jag att jag är bra på... Önskar att jag inte gjorde det dock. Varför vänder jag in och ut på mig själv i försök att räta upp situationer, det slutar ofta med att jag bränner alla broar istället. Varför varför varför? Och jag hatar, hatar smöriga jävla kärlekshistorier och även sånna som inte är smöriga... alla sånna som slutar med att de får varandra även om det är åt helvete. De kan sticka och brinna allihopa!

Och alla låtar... all den där dumma musiken. Jag är ju dum i huvudet, hör bara vad jag vill höra. Kan jag ge upp nån gång, hur svårt kan det vara? Inte svårare än man gör det antar jag... Men jag, jo JAG ska alltid göra det superdupermegasvårt. bara så jag för plåga mig själv lite grann, det är ju jätteroligt. Undrar om man nån gång ska lära sig? Troligtvis inte. Jaja, nog med självhat för idag.

Jag är ganska bra ibland också.