...att DU kunde känna så för mig.

Varför kan aldrig JAG få bestämma över MINA känslor?!

Varför känner jag såhär ens? Varför är det jobbigt, när det borde vara något bra. Plötsligt är jag den som alla tycker "synd" om, som utsätter sig själv... Jag vet varför det är jobbigt, för det känns fel. Det bara är så. Antingen så släpper jag stoltheten nu och talar ur skägget, eller så går jag igenom det här. Det är bra för mig, jag vet. Men det kanske börjar vara nog, lite i taget, inte allt på en gång
(i vanlig ordning).

Varför tuggar jag alltid på klubbor och hårda godisar?

Varför blir jag så glad av solen?

Varför känner jag mig så ensam ibland?
Och varför har jag slutat älska min förr så dyrbara ensamhet?

Jag vill bara vara älskad
av dig

P.s. är inte lika emo som jag låter =P