Opposition
Och går det ändå åt pipsvängen ja då gör vi så här:
Just det ja, satt och stirrade på min chokladkaka jag fick i födelsedagspresent. Problöemet var att jag ville äta den, men visste att jag inte skulle uppskatta den som den bör. Så jag browsade lite på youtube och fann detta:
Skit samma dumma icke-embed: Eat it - Wierd al!
Det var roligt ok?
Bring teh drama!
If I could have a lifetime wish
A dream that would come true,
I'd pray to God with all my heart for yesterday, and you.
A thousand words can't bring you back,
I know because I've tried.
And neither will a million tears,
I know because I've cried.
You left behind my broken heart
and happy memories too.
I never wanted memories,
I only wanted you.
Spastisk
Jag vill tro att det ska leda till något mer, och en del av mig gör verkligen det. Men jag är nog bara inbillsk. Lättare om jag säger att jag är det också... kan liksom lura mig själv lite hihihihi
Spastiskt inlägg haha :P Håll till godo!
Till dig
Bränna broar
Tror jag att jag är bra på... Önskar att jag inte gjorde det dock. Varför vänder jag in och ut på mig själv i försök att räta upp situationer, det slutar ofta med att jag bränner alla broar istället. Varför varför varför? Och jag hatar, hatar smöriga jävla kärlekshistorier och även sånna som inte är smöriga... alla sånna som slutar med att de får varandra även om det är åt helvete. De kan sticka och brinna allihopa!
Och alla låtar... all den där dumma musiken. Jag är ju dum i huvudet, hör bara vad jag vill höra. Kan jag ge upp nån gång, hur svårt kan det vara? Inte svårare än man gör det antar jag... Men jag, jo JAG ska alltid göra det superdupermegasvårt. bara så jag för plåga mig själv lite grann, det är ju jätteroligt. Undrar om man nån gång ska lära sig? Troligtvis inte. Jaja, nog med självhat för idag.
Jag är ganska bra ibland också.
Overkligt
Ja, vi är väldigt olika - men också väldigt lika. Om jag ska tro något, så är det just det - likheterna inte olikheterna som fick oss på fall. Förstår inte hur man kan vara så blind för något upp till en viss punkt för att sedan inse. Inte för att jag är någon att snacka inom området.
Jag önskar bara att det fanns ett sätt för mig att nå fram, jag gjorde kanske aldrig det. Eller så var det just det jag gjorde. Vet inte vilket och det spelar kanske ingen roll i det stora hela - men för mig spelar allting roll. Önskar att jag inte bryr mig, att jag var en känslomässig "mute"eller att jag kunde hata honom för allt. Men det kan jag inte, varken eller. Jag kan vara förbannad på honom, och känna mig apatisk ibland... men det går alltid över och jag blir lämnad med ja.... med vad? Kärlek, obesvarad? Kanske, kanske inte. Om jag ska, som jag (dumt nog) gör, tro honom så är den besvarad - men inte värt det? eller omöjlig? eller ja jag vet inte... Har svårt att hitta rätt ord.
Jag förstår inte hur man kan säga, och hålla fast vid det "Du är min livs kärlek" men ändå inte vilja eller kunna vara med den människan. Jag har alltid tänkt något i stil med "Man kan älska någon och alltid vilja vara med dem, men att faktiskt kunna vara med dem är en annan sak". Nu förstår jag inte det själv, hur går allt ihop? Och hur, vem f*n har tänkt ut det här, och hur kunde allt bli såhär?
Det var stjärnklart igår, jättefint faktiskt, och jag kände en glimma hopp - det känner jag hela tiden fast ofta djupt fördunklat under sorgen. Man säger väl det att hoppet är det sista som lämnar en, men det här hoppet kan jag inte gå vidare med, det hindrar mig. Lämnar jag hoppet, eller hoppas jag tills det slår in - vilket det kanske aldrig gör? Jag skulle vilja kunna säga att det gör det, eller det gör det inte - vilket som egentligen bara så att jag kan gå vidare. Men inget passar in, allt känns bara fel.
Han var allt jag behövde, även om jag inte såg det så då. Det tog mig kanske en vecka att inse det, och hur mycket han betyder för mig. Men nu, nu vet jag inte om jag orkar ha honom i mitt liv. Å ena sidan är det allt jag vill, att ha honom i mitt liv i vilket format som helts, å andra sidan skär det sönder mig innombords att ha honom som vän.
Att han ens tänkt tanken på att spendera sitt liv med någon annan än mig vid sin sida, och försonats med den, det gör så ont att jag inte ens kan börja beskriva det med ord. Jag vet inte om han gjort det, men det måste han väl ha?
Det har fan gått över en månad nu, tycker att det borde börja göra lite mindre ont nu. Men det känns nästan värre. Fast det kanske är så det är. Kanske är det för att jag börjar inse att han aldrig älskade mig så som jag älskar honom. Eller så kanske han gjorde det, och fortfarande gör, och på nått konstigt vis tror att det här är det rätta. Jag fattar ingenting, och jag kommer nog inte göra det heller, iallfall inte på ett bra tag. Och när jag väl börjar fatta kommer det inte ens vara sanning i dess rätta bemärkelse - det kommer vara den sanning jag "hittar på" för att kunna gå vidare. Och jag vill inte hitta på någon sanning. Jag vill förstå.
Hey now
There is freedom within, there is freedom without
Try to catch the deluge in a paper cut
There's a battle ahead, many battles are lost
But you'll never see the end of the road
While you'r travelling with me
Hey now, hey now
Don't dream it's over
Hey now, hey now
When the world comes in
They come, they come
To build a wall between us
We know they wont win
Now I'm towing my car, there'sa hole in the roof
My possessions are causing me suspicion but ther's no proof
In the paper today, tales of war and waste
but you turn right over to the TV page
Hey now, hey now
Don't dream it's over
Hey now, hey now
When the world comes in
They come, they come
To build a wall between us
We know they wont win
Now I'm walkign again to the beat of a drum
And I'm counting the steps to the door of your heart
Only shadows ahead, barely clearign the roof
Get to know the feelign of liberation and release
Hey now, hey now
Don't dream it's over
Hey now, hey now
When the world comes in
They come, they come
To build a wall between us
We know they wont win
Well, don't let them win
Hey now, hey now
Don't let them win
Don't let them win, yeah
Trodde aldrig att en enda person kunde känna alla slags känslor på en och samma gång.
Att alla murar kunde rasa samtidigt som alla står kvar.
Man måste välja.
Antingen eller.
Mitt emellan är inte ett bra ställe att vara på
Men om hjärtat säger en sak och huvudet en annan
Och man vet inte ens vilket som säger vad
Vad väljer man då?
Måste man lista ut först vilken som säger vad, eller måste man välja först?
Om man väljer, får man då veta vilken som sa vad
eller tror man sig bara veta efter ett tag
eller vet man?
Allt jag vet är att jag bad aldrig om det här.
Men likförbannat måste jag ta itu med det, måste bara lista ut hur.
Väldigt filisofiskt idag, men men :)
Nu är det nog!
En kul sak jag insåg inför flytten (tillbaka till verkligheten altså) är hur otroligt relativt alltig är. I dagarna kan jag inte ens säga att mjölk är vit, för egentligen så har den nog fler färgämnen än just vitt ochså är den ju halvtransperent också - så vem f*n är jag att uttala mig i frågan?!
Oj måste smita.... får fportsätta med metaforerna senare!
Det går hit det går dit, den går runt en liten bit
Ja, så är det....
Holloway och Wheeler då, trovärdighet..... Känns ju lagomt perspektivbaserat!
Tror jag ska ta tag i det här med en stekpanna och banka vettet ur mig själv för att förenkla saker lite!
Höststorm
Kom på igår vilken jubelidiot jag är som virat fast mig i kedjor runt någon. Trist bara att det ska så mycket till, och ta så lång tid innan jag fattar nått ibland. Men men thats life. Nu måste jag springa!
See you later aligator!
Motivation
Är svårt att finna ibland, jag hade ju så mycke av den bara för ett tag sen. Nu har den dragit åt pipsvängen! Om nån ser min motivation springa förbi kan ni be den komma hem då? JAG BEHÖVER DEN!
Får ungefär precis exakt INGET gjort idag... Ja lite navellludd har pillats... och lyckades ta mig till min tid hos Carinas Nails för vaxning imorse (vilket var TUNGT)... men thats about it!
Vill ha bilder från bröllopet så Jag kan lägga upp men måste nog jaga fatt i dem först. Lillebrors bilder var suddiga så ödslar inte tid på dem :)
Bra låt!
Värdinnepremiär & kärlek
Igår fick jag då min kära svägerska! Eller ok, Johan fick sin Petra. Huvudpersonerna i dramat, men det var efterlängtat av många och vi alla snor en bit av deras kaka. Ett mycket vackert bröllop och en lyckad mottagning efteråt.
Vid ett flertal tillfällen under gårdagen (vid cermonin, paketöppning, lekar osv) fann jag mig själv sitta och tänka något liknande "Ja, det är verkligen rätt - så här ska det vara" Allting liksom satt på plats och verkade så uppenbart. Till exempel när de skulle öppna presenterna så tyckte de båda att et hela var en pinsam affär men de gjorde det med bravur och precis så som vi alla förväntade oss att de skulle göra det. Ett annat exempel var när de under skoleken svarade på frågan vem bestämmer, Petra regarade omedelbart och satte upp sin egen sko (hon tyckte alltså att hon bestämde) medan Johan funderade ett tag med ett besvärat ansiktsuttryck, ett par sekunder senare åkte hans egen sko halvägs upp i luften och ansiktsutrycket utbyttes till ett pilemariskt leende. Klockrent!
Min egen värdinnepremiär gick bra, men som med allt kan det alltid förbättras - får se om jag vill jobba på det dock. Det var en trevlig upplevelse men jag är osäker på om jag kommer att fortsätta den kariären, man ska aldrig säga aldrig så därför blir det en osäker fråga ;)
Har sett filmen Ove tog av det hela nu på morgonen och den var jättefin, väntar spänt på bilder från alla håll och kanske om jag får tag i några snygga så lägger jag upp dem.
Ha det bäst allihopa!
Bröllop...
Herr Rob ringde idag och förtydligade varför jag fått ett samtal igår från Boliden AB. Det var ganska komiskt, jag lyckades inte med att svara i telefon (telefonens fel inte mitt!!) Så jag ringde upp det skumma nummret:
Hon i luren: Boliden AB vad kan jag hjälpa till med?
Jag: Öööhhh, jag blev precis uppringd från det här nummret?!?!?
Hon i luren: Altså från XXXXXX?
Jag: Jaaa.....?
Hon i luren: Ja, det är ju altså växelnummret... så då kan jag inte hjälpa dig.
Jag: Jaha... tack... typ... HEJ!
Sen satt jag där som ett stort fett frågetecken. Men det var altså Robban som var surrsugen.
Jaha idag då, har lyckats med en stor bedrift i min åsikt! Sen har vi filat på introt till Mr. C-uppsats, kände mig mer hjärndöd än vanligtvis haha. Totalt stopp i proppen, men vi fick fram diverse text iallfall. Får väl se om det ser lika bra ut nästa vecka när man dyker ner i det igen, känns tveksamt men hoppet lever!
Haj baj till nästa gång!
